Iran hotar Schweiz efter folkomröstningen.

Om man ska tro L.A. Times och bloggosfären så hade den iranske utrikesministern en hel del att säga när han nyligen träffade sin schweiziska motsvarighet. Bland annat uppges iraniern ha hotat Schweiz med "konsekvenser" efter folkomröstningen som slutade med ett ja till förbud mot minareter.

Med tanke på den iranska ledarskapets religiösa snarstuckenhet, närmast obefintliga impulskontroll och beredvillighet att använda våld, ska vi nog vara tacksamma över att Iran ännu inte förfogar över kärnvapen. Inte för att landet inte försöker. 500.000 centrifuger kan inte ha fel. Iran vill ha kärnvapen. Iran är också flitiga i utprovningen av leveranssystemen. Med nya missiler från Nord-Korea kan man med lätthet nå alla mål mellan Iran och London. Däribland Schweiz. Ett kärnvapen över Zürich skulle nog få schweizarna att tänka om beträffande minaretförbud. Man skulle förmodligen inte ens behöva avfyra någon missil. Blotta hotet skulle säkert vara nog för att Schweiz (och alla andra länder inom räckhåll) skulle kapitulera och genast införa islam och sharia-lagar.

Så ser hotet ut. Och det är högst verkligt. Många tror att Iran inte skulle tveka. Och dessutom har ju Europa inget att sätta emot. Ingen europeisk kärnvapenmakt, dvs varken Frankrike eller Storbritannien, skulle lyfta ett finger för att hjälpa Schweiz. Och islam kunde breda ut sig fritt i Europa under beskydd av Irans kärnvapenparaply.

Välkommen till verkligheten.

Sydsvenskan busar lite med statistiken.

Sydsvenska Dagbladet publicerar idag en genomgång med motargument till kritiken mot Malmös "flykting"kupp mot grannkommunen Vellinge. Man tar upp en lång rad med kritiska påstående och försöker motbevisa dem. I de flesta fall går det sådär, men i ett fall tror jag man har skjutit sig i foten. Det gäller frågan om brottsligheten ökar när flyktingar flyttar in.

Sydsvenska Dagbladet skriver:

"Det finns ingen statistik som visar hur många flyktingar som begår brott. Undersökningar har däremot gjorts på var de som är misstänkta för brott är födda. Den senaste från Brå, Brottsförebyggande rådet, är från 2005. Då studerades 1.520.000 brott. 58 procent av de misstänkta var födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar. 23 procent av brotten var registrerade på utrikesfödda. 19 procent var svenskfödda med en eller bägge föräldrarna födda utomlands."

Så långt Sydsvenskan. Sifforna är kanske gamla, men säger ändå en hel del. Totalt var alltså invandrare eller invandrares barn misstänkta i 42 procent av alla de 1.520.000 undersökta brottsfallen. Om man koncentrerar sig på folk i förmodad brottsaktiv ålder (män och kvinnor 13 - 64 år) hittar vi 1.093.989 personer som 2005 var utrikesfödda eller födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar. Dessas andel av befolkningen 2005 var drygt 12 procent.

12 procent av befolkningen

42 procent av brotten

Brottsligheten 2005 torde alltså ökat 3,5 gånger när "flyktingar" flyttade in på en ort.

I rest my case.

---

Källor:

Sydsvenska Dagbladet (inga kommentarer tillåtna)

SCB (PDF)

Alexander Bard "Jag är väldigt anti-islam".

Detta är ett klipp från morgonsoffan i TV4 för någon vecka sedan. Jag har väntat med att kommentera det, för jag ville se om den folkpartististiske riksdagskandidaten Bard skulle bli anmäld för hets mot folkgrupp för sitt uttalande.

Nu har det gått en tid och inget har hänt. Ingen har höjt rösten och yttrat de magiska orden "främlingsfientlig" eller "islamofob". Centrum mot Rasism har inte reagerat med sin vanliga avsky. Ingen har hotat Bard till livet. Ingen har antytt att Sverige nu riskerar att bli skådeplats för terrordåd eller att exporten till muslimska länder kommer att minska.

Det är riskfritt att säga att man är "väldigt anti-islam" och att islam är "destruktiv". I alla fall om man heter Alexander Bard.

Jag anar att Alexander Bard är en mycket intelligent person bakom sin påträngande fjollighet. Och eftersom Alexander Bard är en så intelligent person har han säkert också studerat islam innan sitt ställningstagande. Under sina studier har han säkert upptäckt att hans läggning anses som en styggelse och en skymf mot Allah. Han har insett att han kommer att bli en av de första som blir hängd från en lyftkran om islam någonsin blir dominerade i Sverige.

Jag håller inte med Alexander Bard i särskilt mycket han säger. Men i fråga om islam har han helt rätt. Han har också helt rätt i att man inte ska ge sig på enskilda människor; enskilda muslimer. De flesta av de enskilda muslimerna har fötts in i detta barbari och vet inte om något annat. Det är den totalitära och aggressiva ideologin islam som man ska kritisera. Den ska kritiseras hårt och skoningslöst och avslöjas som det samhällsgift den är.

Först Expressen, nu Sahlin:

Avskaffa demokratin om folk röstar på fel parti.

Sverigedemokraterna har visat relativt höga siffror i en rad opinionsundersökningar på den senaste tiden. Detta tycks ha orsakat lös mage i många läger inom de etablerade partierna. Härom dagen gick liberala Expressen ut med kravet på samlingsregering i det fall Sverigedemokraterna skulle röstas in i Riksdagen. Nu hoppar Socialdemokraternas ordförande Mona Sahlin på tåget.

Mona Sahlin säger till Dagens Nyheter att inget annat än en blocköverskridande majoritetsregering är acceptabelt om SD kommer in i Riksdagen. Sahlin öppnar för ett Socialdemokratiskt styre med stöd av Folkpartiet och Centern för att hindra Sverigedemokraterna från att få något inflytande. Hon menar att med de utmaningar som Sverige står inför under de kommande åren skulle det betyda en politisk katastrof med en minoritetsregering som är beroende av Sverigedemokraterna. Det är lustigt att Sahlin nu flirtar med Folkpartiet och Centern; det var ju inte länge sedan hon stolt förklarade att vänsterkoalitionen med Miljöpartiet och Kommunisterna bildats för att utgöra ett regeringsalternativ. Vad hon nu vill är oklart på alla punkter utom en; om svenska folket röstar "fel", då ska demokratin fintas bort.

Kan du ta det där igen, Mona? Vi måste ha hört fel. Det kan väl inte vara så att du vill avskaffa demokratin bara för att du inte gillar vad folk röstar på? Dags för en liten repetition i samhällskunskap, känns det som. Du kanske var sjuk då man gick igenom det i grundskolan, vem vet? Så här ligger det i alla fall till, Mona:

1. Ordet demokrati kommer från de grekiska orden "demos" som betyder "folket" och "kratos" som betyder styre. Direkt översatt blir det "folkstyre", och ordet demokrati finns belagt i svenska språket sedan åtminstone 1596. De betyder alltså inte "mona" och "sahlin", vilket du kanske trodde.

2. Sverige berömmer sig sedan 1921 av att vara en parlamentarisk representativ demokrati med allmän och lika rösträtt för alla medborgare. Vi har alltså inte haft demokrati särskilt länge, inte ens 100 år. Därför måste vi vara väldigt aktsamma om vår demokrati och inte hålla på att försöka avsakaffa i den i tid och otid.

3. I en demokrati får folk fritt rösta på vilket som helst av de partier som ställer upp i de allmänna valen. Folk måste alltså inte rösta på dig, Mona. De måste inte ens rösta på dina kompisar. Det kan till och med hända att folk röstar på ett parti som du inte gillar. Det kan säkert kännas jobbigt när folk är så otacksamma, men så är det. Titta på vilken dokusåpa som helst så kan du studera fenomenet i en förenklad form som kanske är lättare att förstå.

4. I en representativ demokrati väljer de röstberättigade väljarna representanter, oftast tillhörande olika politiska så kallade partier, att företräda dem i parlamentet; det som vi kallar Riksdagen. I Riksdagen fördelas platserna efter hur många röster varje deltagande parti fått i valet. Det kan alltså hända att det kommer in folk i Riksdagen som du inte gillar. Det får man leva med, Mona dear. Om till exempel både du och jag skulle bli invalda i Riksdagen så skulle vi båda bli sittande i samma rum som en person vi inte gillar. Det är alltså inte bara du som drabbas, Mona, det finns faktiskt folk i landet som inte gillar dig något vidare. Det är sant, jag känner flera stycken.

5. I Riksdagen har de där otäcka personerna som du inte alls tycker om dessutom rätt att yttra sig och ställa frågor. De har till och med rätt att kritisera dig, Mona, och faktiskt säga saker som du inte vill höra. Det kan bli väldigt jobbigt och tråkigt när andra envisas med att prata om sådant man inte är intresserad av, men å andra sidan måste ju de lyssna på dig också, eller hur Mona? Det brukar faktiskt bli ganska rättvist till slut.

6. Under en period i Riksdagen har alla de invalda partierna chansen att visa för sina väljare hur bra de är på att representera dem. Så till nästa val, fyra år senare, kommer väljarna att värdera det parti de röstat på. Har partiet varit bra? Har partiet hållit vad det lovade? Resultatet av den värderingen avgör sedan om väljarna vill rösta på partiet igen. Kanske väljer de att rösta på ett annat parti nästa gång. Det är lite som att köpa bil; om bilen var bra så kanske man köper en ny likadan när det blir dags att byta. Om bilen bara krånglade och inte alls ville fungera som utlovat så köper man förmodligen en bil av ett annat fabrikat nästa gång. Idag är det många svenskar som känner att de köpt en bil som inte fungerat särskilt bra de senaste fyra åren. En del av dem kommer att köpa ett annat märke i september 2010.

Sammanfattningsvis, Mona, så kan vi säga så här.

Jag uppskattar inte när folk pratar om att sätta demokratin ur spel.

Det var vad som hände i Tyskland 1933. Jag vill inte vara med om att det händer en gång till.

Men du kanske var sjuk på historielektionerna också?

Och Mona... du borde faktiskt skämmas.

PS.

Fredrik Reinfeldt hade en kommentar till Sahlins uttalande. Reinfeldts kommentar är förmodligen mer avslöjande för den förda politiken än vad den värderade statsministern menat. Han sa så här:

–"I flera länder har vi sett hur extremistpartier vuxit när det uppfattats som att alla andra sätter sig i samma båt och man tar bort konflikterna ur politiken", säger Reinfeldt till DN.

Just det, Fredrik. Precis så är det. De sju riksdagspartierna har mycket riktigt satt sig i samma båt, i varje fall vad avser invandringsproblemet. Där sjunger de sju i kör, inga andra åsikter tillåts. De kanske är detta som retar folk. Och du, Fredrik, det är inte extremism att leta efter alternativ i politiken.

DS

Expressen idag - avskaffa demokratin om folk röstar på fel parti.

Larmet har gått på Expressens ledarredaktion.

En rad opinionsmätningar på senare tid har antytt att en del av de svenska väljarna kan tänka sig att rösta på fel parti.

Expressens lösning - avskaffa demokratin.

Expressen publicerar idag en ledare som går utanpå det mesta den tidningen någonsin tryckt. Och det vill inte säga lite för en tidning som har en lång historia av grova övertramp, lögner och allehanda slaskigheter. I dagens ledare propagerar Expressen för att avskaffa demokratin i Sverige. Så här skriver påstått liberala men bakom kulisserna fascistiska Expressen.

"Det går inte längre att blunda för verkligheten. Fem opinionsundersökningar i rad har visat att Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen om det vore val i dag..."

Så långt har jag inga invändningar. Jag har läst samma undersökningar och just så ser det ut. I alla fall just nu. Men sedan går det snett när Expressen frågar:

"Hur ska då det politiska systemet hantera en situation då SD blir tungan på vågen efter valet? Den enda rimliga principen är att låta det block som blir störst regera. Sahlin och Reinfeldt bör helt enkelt lova varandra före valet att ställa upp som parlamentariskt stöd för det block som lyckats skrapa ihop flest röster."

Jag säger ingenting om att Socialdemokraterna och Moderaterna samarbetar eller rent av fusionerar; de står varandra tillräckligt nära politiskt numera att en sammanslagning inte skulle förvåna särskilt många. Det allvarliga är naturligtvis varför man gör det. I Expressens önskescenario gör man det för att hindra att ett legitimt möjligt valresultat får slå igenom i Riksdagen. Och det är här Expressen avslöjar sig som fiende till demokratin.

I Expressens värld är demokrati fint och bra. Ända tills folk dristar sig till att rösta på ett parti som Expressens ledarredaktion inte tycker om. Då får det vara nog. I det här fallet råkar det vara Sverigedemokraterna. I morgon kan det vara ett annat parti som riskerar att få för många röster för att Expressen ska tycka det är helt behagligt.

Man kan tycka vad man vill om Sverigedemokraterna. Det finns det många som gör. Men så länge Sverige är en demokrati, eller i varje fall påstår sig vara en, har svenska folket rätt att rösta på vilket parti de vill. Och i de fall tillräckligt många svenskar röstar på ett visst parti, har det partiet rätt att ta plats i Riksdagen för att framföra sina väljares synpunkter och önskemål om hur riket ska styras även om Expressens ledarredaktion inte gillar det.

Om detta kommer som en överraskning för Expressens ledarredaktion är de bara att beklaga. Kanske har hysterin sin grund i att Folkpartiet riskerar att falla ur Riksdagen, vilket skulle göra att en rad koryféer tvingas leva på sin riksdagspension. Eller på att Expressen helt glömt bort sin liberala tradition av att försvara demokratin. Men förstås, demokrati är ju egentligen bara kul så länge Nisse i Bandhagen röstar som han förväntas rösta.

Det är beklagligt odemokratiska tendenser som kommer till uttryck i Expressen och på andra ställen. Om jag hade plats i Sverigedemokraternas ledning (vilket jag inte har) skulle jag börja ansöka om att få hit EUs och FNs valkontrollanter till september 2010. Jag skulle också se till att placera ut medlemmar på samtliga vallokaler i Sverige på valdagen för att se till att allt går rätt till. Plus att regelmässigt kontrollera landets poströstningslokaler så att partiets valsedlar inte slängs i soporna.

Att detta ska behövas är en skam för Sverige. Men jag tror det blir nödvändigt.

2010 blir ett ödesval för Sverige. Det är nog första gången demokratin ställs på prov på allvar.

Om varför 2010 är ett ödesval för Sverige.

I dagens Sverige bor 2 miljoner invandrare från olika länder. Minst en halv miljon, kanske 700.000 eller fler, är muslimer, många av dem djupt troende.

Islam är en totalitär och aggressiv ideologi som, även om den nödtorftigt döljs under en slöja av religion, inte kan förväntas samexistera med demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. De islamtroendes politiska företrädare kräver dessutom ständigt anpassning i stort och smått, och vår regering ger efter bit för bit. Vi vet hur Sverige ser ut med en halv miljon muslimer. Vi läser om det i tidningarna och ser det på teve. Vi ser bränderna och vi läser om våldtäkterna och rånöverfallen. Vi känner någon som drabbats. Vi vet hur Malmö ser ut med kanske 20 procent muslimer. Vi vet hur Rosengård och hundra andra bostadsområden som domineras av muslimer ser ut.

Idag, 2009, är de runt en halv miljon.

Om fyra år är de dubbelt så många.

Vill du leva i Sverige då?

Den moderatledda Alliansregeringen har lovat att ta in minst 100.000 nya invandrare om året fram till 2050. De flesta förväntas komma från Irak, Afghanistan och Somalia, länder som till 99,9 procent befolkas av muslimer. Så till dagens 500.000 eller 700.000 muslimer i Sverige ska vi fram till valet 2014 lägga 400.000 nya muslimska invandrare. Det ger vårt land en muslimsk minoritet på runt 10 procent. Oavsett frågan hur vi ska ha råd att försörja alla dessa, så betyder det att vi får en stor högljudd och aggressiv minoritet. Och jag törs lova att deras krav på vår anpassning inte blir mindre när de gått från 5 procent till 10 procent.

Vill du ha det så?

Vill du arbeta och betala skatt för att försörja denna miljon muslimer?

Du bestämmer i september 2010.

Tre lögner om "ensamkommande flyktingbarn".

Händelserna i skånska Vellinge och debatten som följt på kommunens motstånd mot att ta emot “flyktingar” och senare vellingepolitikernas totala omvändelse, har fått mig att börja fundera över ämnet. Jag har kommit fram till att Sveriges asylpolitik, och i synnerhet hanteringen av så kallade “ensamkommande flyktingbarn” är en härva av lögner och en grov skamfläck på Sveriges anseende. Det är inte värdigt ett humanitärt rättssamhälle att agera på det sätt som ansvariga myndigheter och den svenska regeringen gör i de här fallen.

Användningen av orden “ensamkommande”, “flykting” och “barn” i samband med dessa unga muslimska män är av allt att döma ägnat att väcka sympati och få igång tårkanalerna hos åhörarna eller läsarna. Problemet är att inget av det stämmer med verkligheten. Här är de tre största lögnerna vad gäller dessa insmugglade unga bidragsturister.

Första lögnen. Det handlar inte om barn.
Genom att lögnaktigt använda ordet “barn” frammanar man bilden av en ensam gråtande femåring i sliten jacka och med en adresslapp i ett snöre om halsen. Detta är inte verkligheten. De ensamkommande “barnen” är i verkligheten sällan barn. Det rör sig i praktiken om unga vuxna män i åldrar från 15-16 och upp till 25-30. Av de bilder på ensamkommande flykting”barn” som cirkulerat i pressen så tycks de flesta dessutom tillhöra den senare gruppen. Man kan anta att om pressen hade kunnat hitta några barn så skulle dessa ha visats upp på bild.

Det är visserligen möjligt att en del av de ensamkommande verkligen är “barn” i juridisk mening, dvs under 18 år, men eftersom inkompetenta eller kuschade handläggare på Migrationsverket inte lägger pengar (eller tillåts göra det) på att låta göra några medicinska åldersbestämningar eller kontroll av identiteter är det omöjligt att bevisa om en ung man är 17 eller 23. Deras gissning är så god som någon annans. “Barnens” egna utsagor om sin ålder blir gällande. Säger man att man är 16 år och heter Muhammed, så skriver Migrationsverket in detta i sina papper.

Andra lögnen. De kommer inte ensamma.

Nästa grova lögn är det ofta använda påståendet att dessa ”barn” kommer ensamma. I verkligheten kan de visserligen ha lämnats ensamma några minuter på Migrationsverkets perkeringsplats, men på vägen dit har de haft hjälp, stöd och coachning från erfarna och välbetalda människosmugglare som vet hur det fungerar i Sverige och vad man lämpligen bör säga för att vara i det närmaste garanterad asyl. Hur skulle annars en 20-årig somalisk analfabet veta var Migrationsverkets lokaler i Malmö är belägna? Hur kan de ens veta var Malmö ligger? Eller hitta till Sverige för den delen?

Praktiskt taget ingen av dessa “ensamkommande” har heller några papper som kan visa deras identitet eller ursprung. Man kan undra hur de kunnat komma ända till Sverige utan resedokument. Svaret är att de har de troligen inte. Deras dokument används på vägen, men tas om hand av smugglarna innan “barnen” släpps av på Migrationsverkets parkering; papperen är värdefulla och kan användas fler gånger.

Smugglingen av dessa människor är en mycket lönsam och tämligen riskfri organiserad kriminell verksamhet. Branschen omsätter troligtvis åtskilliga miljarder och har utvecklats till ett väloljat system; ett slags DHL eller FedEx fast med människor i stället för paket. För en summa på 100.000 - 150.000 kronor eller mer kan en familj skicka en av sönerna till Sverige för att söka asyl och uppehållstillstånd. När detta är avklarat kan släkten följa efter och få uppehållstillstånd av anhörigskäl.

Tredje lögnen. De är inga flyktingar.

Den tredje stora lögnen är att detta skulle handla om flyktingar. Så är sällan fallet, även om någon enstaka av “barnen” mycket väl kan ha rymt från något i sitt hemland. Försvinnande få av de utlandsfödda i Sverige är nämligen flyktingar. Av de drygt 100.000 som årligen får uppehållstillstånd i Sverige är bara runt 1.000 flyktingar i ordets rätta mening, utvalda av FNs flyktingorgan UNHCR och Sverige i samarbete. Resten är ekonomiska migranter och bidragsturister som tagit sig hit på egen hand.

Vi skulle alltså kunna hjälpa tusentals behövande äkta flyktingar om budgeten inte belastades med kostnader för icke-flyktingarna. Både politiker, media och talesmän för migrationsindustrin använder slarvigt och felaktigt uttrycket “flykting” i likhet med det lika lögnaktiga ordet “barn” för att väcka vår sympati för hanteringen. Man vill frammana bilden av ett stackars barn som flytt från sitt hem i panik med kulorna vinande om öronen, som tvingats lämna sin mördade familj bakom sig, och som efter en tid som gatubarn träffat på en vänlig man som av ren godhet betalat 10.000 dollar ur egen ficka för att “barnet” skulle kunna resa till Sverige. Det är en rörande historia, men den har ingenting med verkligheten att göra.

En skamfläck på Sverige.

I verkligheten är hela hanteringen av “ensamkommande flyktingbarn” en okontrollerat geschäft som omsätter stora pengar. På femtiotalet i USA lanserade president Eisenhower begreppet “det militärindustriella komplexet” för att beskriva farorna med att näringsliv och militär hade alltför täta band med varandra. I Sverige har vi skapat ett migrationsindustriellt komplex, där privata vårdföretag, politiska intressen, advokater, integrationskonsulter, mm har alltför täta band med de myndigheter som ska kontrollera dem och styra arbetet.

De pengar staten satsar på dessa “barn” försvinner i privata fickor, medan de som skulle behövt vår hjälp får fortsätta att svälta och dö på gatorna i Kabul och Mogadishu. Om vi verkligen är intresserade av att hjälpa är det är en skam att vi slösar våra resurser på dem som kan köpa sig en plats vid köttgrytorna. Om vi använde pengarna på ett klokt och rationellt sätt, skulle vi för vart och ett av dessa “ensamkommande flyktingbarn” kunna hjälpa tusentals till ett drägligare liv.

Om man får använda organisationen "Läkare utan gränser" som sanningsvittne så kan man lätt räkna ut vad vi skulle kunna åstadkomma i form av hjälp och lindring om vi skickade hem smuggelbarnen med vändande buss. De 30 "ensamkommande" som nu är inhysta i Hököpinge i Vellinge kommun kostar vardera 1.900 kronor om dagen. De ska vara kvar i Vellinge i åtminstone tre månader. Det blir 1.900 kronor x 30 personer x 90 dagar vilket blir 5.130.000. Enbart med dessa vellingepengar skulle vi exempelvis kunna:

- rädda livet på 20.520 mycket svårt undernärda barn

- räddat 513.000 personer från att dö i kolera

- behandlat 1.026.000 personer med hjärnhinneinflammation

Varje “ensamkommande” som vi tar hand om är i själva verket ett slag i ansiktet på alla som verkligen behöver vår sympati och vår hjälp. Det är ovärdigt av ett humanistiskt samhälle att bara hjälpa människor som har kontakter och pengar att köpa sig fördelar. Det är dessutom ett grundläggande fel av ett rättssamhälle att aktivt och okritiskt uppmuntra och göda en kriminell verksamhet. Om vi vägrade ställa upp som avstjälpningsplats för dessa “ensamkommande” skulle den kriminella verksamheten inte ha några avsättningsmöjligheter och smugglingsindustrin skulle självdö. Ingen vill ju skicka sina “paket” med en organisation som inte kan garantera leverans.

Tack till Affes statistik-blogg

Läkare utan gränser - Vad räcker pengarna till

Dawit Isaac – frågorna ingen vågar ställa.

Idag den 19 november 2009 publicerar en lång rad svenska tidningar samma korta text om Dawit Isaac. Den är skriven av Peter Englund. Peter Englund är historiker, författare och även Svenska Akademiens ständige sekreterare. En tungviktare i den svenska kultureliten. Peter Englund borde med sin bakgrund som historiker och akademiker vara van vid att kritiskt granska källorna till det han skriver om. Men i fallet Isaac Dawit gäller uppenbarligen inga normala krav på publicistisk hederlighet och källkritik.

I den korta artikeln jämför Peter Englund fängslandet av Dawit Isaac med terrorattacken mot World Trade Center i New York. Englunds grepp är ytligt sett att dra en parallell i tiden. Attacken mot WTC inträffade den 11 september 2001. Arresteringen av Dawit Isaac ska ha skett den 23 september 2001. På ett djupare plan är naturligtvis syftet med Englunds retoriska knep att få läsaren att dra andra, mer emotionella, paralleller mellan de två händelserna. Attacken mot WTC var historiens hittills grövsta terrordåd. Arresteringen av Isaac blir då genom den subtila jämförelsen ett lika grovt dåd. Det här är ett grepp ovärdigt en historiker som Peter Englund. De två fallen kan inte jämföras på samma dag. Arresteringen av Isaac var i jämförelse med terrorattacken WTC närmast en icke-händelse.

Men det är inte bara i den luriga jämförelsen mellan WTC och Isaac som Peter Englund brister i analys och källkritik. Han presenterar också okritiskt som sanningar en rad påståenden som svårligen låter sig bevisas. Eller i vart fall knappast granskas källkritiskt. I fallet Dawit Isaac uppmuntras inte normal källkritik; här premieras istället enbart pavlovska reaktioner på signaler uppifrån. Låt mig ta några exempel:

Peter Englund skriver:

"I september 2001 fängslades den svenske medborgaren Dawit Isaac i Eritrea."

Min kommentar:

Detta är en sanning med rejäl modifikation. Visserligen hade Isaac lyckats få ett svenskt medborgarskap 1992, men han hade samtidigt behållit sitt gamla eritreanska medborgarskap. Det är ohederligt av Englund att antyda att de Eritreanska myndigheterna skulle ha arresterat en svensk medborgare och journalist. Tvärtom har han gripits i egenskap av eritreansk medborgare, anklagad för landsförräderi. Det enda man behöver göra för att inse de orimliga i det här resonemanget är att vända på steken. En svensk misstänkt för landsförräderi flyr undan de svenska myndigheterna och hamnar till slut i Eritrea där han efter en tid får medborgarskap. Svensken, som nu tror sig vara trygg med sitt eritreanska pass, reser tillbaka till Sverige för att fortsätta sin misstänkt landsförrädiska verksamhet. Skulle de svenska myndigheterna då underlåta att gripa denne misstänkte landsförrädare bara för att han skaffat sig ett alternativt medborgarskap och pass?

Peter Englund skriver:

"Under hela denna tid har han förblivit inspärrad i olika helveteshålor - det lär finnas över 300 av dem i landet."

Min kommentar:

Det är möjligt att de Eritreanska myndigheterna håller sig med 300 "helveteshålor". Vi vet så lite om Eritrea. Det är också möjligt att svenska myndigheter håller sig med 300 helveteshålor som vi inte ens anar existensen av. Men det är inte särskilt sannolikt. Det är likaledes möjligt att Dawit Issac har placerats i någon av dessa, men hur sannolik är det? Hela meningen är ett retoriskt grepp.

Peter Englund skriver:

"Tortyr är ingen ovanligt; Dawit Isaac är en av dem som drabbats."

Min kommentar:

Det är möjligt, kanske till och med troligt, att tortyr förekommer i Eritreanska häkten. Muslimska och marxist-leninistiska stater är inte direkt kända för sitt milda handlag gentemot människor man anser har begått brott. Men var finns bevisen för att Dawit Isaac utsatts för någon form av tortyr? Annat än att Peter Englund självsäkert påstår detta? Det motsatta är faktiskt troligare; Isaac är en högprofilfånge och sådana fångar brukar även de mest brutala fångvaktare undvika att sätta bestående märken på.

Peter Englund skriver:

"Vad hade då Dawit Isaac gjort i september 2001? Jo, han var journalist på landets största tidning, och där rapporterade man om en grupp styrande som krävt vissa demokratiska reformer (...) Hans brott var yttrandefrihet."

Min kommentar:

Eritrea befann sig vid den här tiden i efterdyningarna av det blodiga gränskriget med grannlandet Etiopien. Kriget startade 1998 och pågick tills ett fredsfördrag undertecknades i Alger i december 2000. Jag vet inte om krigslagar eller undantagstillstånd fortfarande gällde i Eritrea vid den här tidpunkten, men att som Dawit Isaac i den situationen exponera en spricka i regeringen, och i praktiken gå de oppositionellas ärenden, förefaller ogenomtänkt. Det är till och med möjligt att det enligt eritreansk lag kan rubriceras som landsförräderi.

Peter Englund skriver vidare i sin korta artikel om yttrandefrihet och vikten av att människor tillåts tänka och tycka utanför de etablerade ramarna. Här kan jag hålla med till hundra procent. Här har Englund lyft sitt fokus från Eritrea och, förmodligen helt ovetande, kört fingret rakt in den varböld som vanställer demokratin det nutida Sverige.

Peter Englund skriver:

"Yttrandefrihetens flerhundraåriga princip bygger dels på tanken att var mänska, på grund av det förnuft hon är född med, har rätt att bestämma inte bara över sig själv, utan även över styrseln i det land hon lever i. Dels faller den tillbaka på en enkel men bara långsamt uppdagad insikt: att det inte är tvivel, ifrågasättanden och avvikande åsikter som gör ett samhälle svagt, utan istället frånvaron av detsamma. (...) Censur utsöndrar en syra som upplöser just det system det är tänkt att skydda. Och förr eller senare faller alla diktaturer. Alla."

Min kommentar:

Detta är en lysande formulering och en bitande kritik av förhållandena i dagens Sverige, åtminstone så långt det gäller kritik av den förda invandrings- och asylpolitiken. Och fallet Dawit Isaac. När det gäller invandring och asyl tillåts i dagens Sverige inga tvivel, ifrågasättanden eller avvikande åsikter. Sådana tvivel, ifrågasättanden och kätterska åsikter rubriceras genast som rasistiska, främlingsfientliga eller islamofobiska. De styrande tillåter ingen diskussion av sakfrågorna byggt på fakta och verklighet, utan angriper genast och pavlovskt alla kritiker med invektiv och injurier byggda på luft och ingenting.

"Förr eller senare faller alla diktaturer", skriver Peter Englund.

I september 2010 kan vi i alla fall hjälpas åt att fälla den svenska mjukdiktaturen.

Efter det kanske vi kan få ta itu med det problem som hotar Sveriges blotta existens som nation.

Dublinförordningen.

Genom Dublinförordningen reglerar länderna inom EU vilket land som ska ansvara för respektive asylärende. Dublinförordningen skulle kunna avhjälpa många av Sveriges invandrarproblem.

Om den bara följdes.

Grunden i Dublinförordningen är att om en person av en eller annan anledning ger sig av från sitt hemland så ska den personen söka asyl i det första säkra land man kommer till. Förordningen gäller i EU:s alla medlemsländer plus Norge och Island. Den infördes för att försöka få stopp på så kallad asylshopping, där migranter reser runt inom EU tills de hittar det land som för tillfället erbjuder bäst villkor. Man har alltså bestämt att migranter inte har rätt att själva välja vilket land som de ska söka asyl i. Dessutom kan en migrant bara få sin asylansökan prövad i ett av länderna. Även om en person kommit till Sverige och vill söka asyl här, så är det långt ifrån säkert att vi i Sverige behöver ta ansvar för migranten i fråga. Ett annat EU-land, eller Norge eller Island, kan ha ansvaret och då kan migranten tvingas åka dit istället. Det är alltså ingen mänsklig rättighet att få asyl i Sverige, trots allt som skrivs i pressen. Det är för övrigt ingen mänsklig rättighet att få asyl i något land över huvud taget, bara att få ansöka.

Förordningen ska stoppa asylshopping bland annat i följande fall:

1. Man har rest in i ett annat EU-land innan man kom till Sverige

2. Man har redan fått visum eller uppehållstillstånd av ett annat land som omfattas av Dublinförordningen

3. Man har rest in illegalt i ett land som omfattas av Dublinförordningen

4. Man har redan ansökt om asyl i ett annat land som omfattas av Dublinförordningen

5. Migrantens familj har redan uppehållstillstånd i något annat EU-land

Bara med hjälp av punkterna 1 och 3 skulle man troligen kunna gallra ut 90 procent eller mer av alla som söker asyl i Sverige. Med punkt fyra skulle man förmodligen kunna sålla bort ytterligare några procent. För hur kommer man till Sverige utan att passera ett annat EU-land eller Norge? Det enda sättet att komma hit utan att passera något annat EU-land är att flyga direkt från hemlandet. Och för att flyga måste man ha pass eller andra identitetshandlingar, vilket praktiskt taget ingen som söker asyl i Sverige tycks ha.

Många migranter kommer till Sverige efter att först ha rest in i EU genom till exempel EU-länderna Grekland, Rumänien, Slovakien, Italien, Cypern eller Slovenien. Dessa länder är lätta att nå från mellanöstern och Afrika och de har också ofta mycket avslappnade gränskontroller. De här länderna är dock inga populära asylländer, eftersom de sociala förmånerna är tämligen torftiga, i alla fall jämfört med Sveriges. Därför reser de allra flesta av migranterna vidare, många utan att ens bry sig om att försöka ansöka om asyl. Många av dem hamnar till slut i Sverige.

Migrationsverket ska enligt reglerna ta fingeravtryck på alla asylsökande som är över 14 år. Om Migrationsverket verkligen gör detta, är en annan fråga. Information som sipprat ut tyder på att man struntar i det. Man kontrollerar heller inte asylsökandes ålder eller tar prov på DNA. Det här gäller i synnerhet så kallade ensamkommande flyktingbarn. Migranterna och de så kallade barnen är så många att det skulle bli för dyrt.

Om nu Migrationsverket mot förmodan skulle ta fingeravtryck så ska dessa fingeravtryck skickas till en gemensam databas, Eurodac, där de ska kontrolleras. Genom den här kontrollen kan man förhoppningsvis se om migranten tidigare lämnat fingeravtryck i något annat land som är anslutet till Eurodac. Om det visar sig att migranten redan varit i ett annat EU-land så har Migrationsverket all rätt att besluta att migranten ska tillbaka dit. Man har till och med rätt att använda tvång. Detta görs enligt uppgift praktiskt taget aldrig. Migrationsverket har i sin arrogans antagit åsikten att det bara är Sverige som kan ge dessa migranter tillräcklig omvårdnad. Det har till och med hänt att folk som bor i Storbritannien fått asyl och uppehållstillstånd i Sverige trots att man redan hade fått båda delarna i Storbritannien. Om en migrant inte vill åka till det land där man ska söka asyl, vilket ofta är fallet (vem skulle vilja söka asyl i Rumänien?) kan man att överklaga till Migrationsdomstolen, men även om man har överklagat måste man lämna Sverige i väntan på utslaget.

Vi i Sverige skulle kunna reducera våra migrantproblem till en bråkdel om vi bara följde de lagar och förordningar som finns på plats. Varför vi väljer att se mellan fingrarna är ett politiskt ställningstagande som nog aldrig formulerats offentligt inför medborgarna. Dock har det inte desto mindre sipprat ner till de handläggande myndigheterna. Det kan vi ändra på i september 2010.

Dessa länder omfattas av Dublinförordningen.

Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Norge och Island omfattas av Dublinförordningen genom ett särskilt avtal.

Att skyffla över sina problem på andra.

Det senaste i cirkusen runt de så kallade "ensamkommande flyktingbarnen" i Skåne har väl knappast undgått någon som följer nyhetsflödet. Malmö kommun har kört över grannkommunen Vellinge och placerat ett 30-tal så kallade "barn" i Vellinge-orten Hököpinge. Utan att be om lov.

Malmö kommun har kommit på något som ser ut som den perfekta kuppen, i alla fall så här långt. Malmö har anlitat vårdbolaget Attendo för att ta hand om "barnen" och Attendo har i sin tur hyrt ett vandrarhem i Hököpinge för att hysa dem. Attendo är ju ett privat företag som ska visa vinst, och har inga skrupler över att delta i Malmös kupp mot grannkommunen. För det är just en kupp det handlar om.

Idag får Malmö, om det fungerar som det verkar göra i de flesta fall, drygt 600.000 kronor om året av staten för att ta hand om "barnen". Hur mycket av dessa 18.000.000 som Malmö betalar ut till Attendo för tjänsten vet vi inte. Men en sak är i alla fall klar. Vellinge lär förr eller senare bli sittande med notan, eftersom bostadskommunen har ett långt gående ansvar för de personer som bor i kommunen. Enligt Migrationsverket så bortfaller Malmös rätt att få ut bidrag för "barnen" om de får svenskt medborgarskap eller får hit sin familj. Medborgarskap dröjer väl några år, men eftersom "barnen" nu uppenbarligen har uppehållstillstånd så är det fritt fram för dem att ansöka om att ta hit sina "försvunna" eller "mördade" familjer. Och sådana tillstånd brukar inte dröja. Så när familjerna kommit och Malmö inte längre får några pengar, då har man heller inte råd att betala Attendo.

Då faller ansvaret helt på Vellinge.

Och eftersom "barnen" då fått hit sina familjer, har Vellinge ingen rätt att få bidrag från staten.

Vellinge ska då inte bara betala "barnens" skolgång, eventuella nya bostäder, socialbidrag, mm. De ska även försörja "barnens" familjer. Malmö kommun kan även exempelvis säga upp avtalet med Attendo, varpå det torde falla på Vellinge kommun att ta över försörjningen av "barnen". De bor ju ovederersägligen i Vellinge kommun. Denna försörjningsbörda för "barnen" och deras familjer räcker i princip hela "barnens" och familjernas återstående liv. Eller i varje fall så länge de bor inom Vellinges kommungränser.

Ilmar Reepalu och Malmös Socialnämnd måste skratta sig harmynta just nu. Inte bara har man lyckats skyffla över ansvaret för ett trettiotal "flyktingbarn" på grannen, man slipper också ta hand om "barnens" familjer. Dessutom har man lyckats bestraffa den illa omtyckta grannkommunen Vellinge som i alla år vägrat ta emot dylika "barn". Nu får obstinata Vellinge inte bara glädjen av att berikas med 30 "flyktingbarn", man får ta hand om deras familjer också. Och blir samtidigt beskyllda för att vara rasister.

Välkommen till verkligheten i det nya Sverige.

Migrationsverket

Hur den politiska eliten hanterar svininfluensan.

Mannen på bilden heter Ismail Kamil. Han är 52 år, kurd, syrier och folkpartist. Han har har av någon outgrundlig anledning fått bli landstingsråd och ordförande i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Uppsala. Han har också visat prov på ett kvalificerat svinaktigt beteende.

Ismail Kamil anser att han är en bättre och mer värdefull människa än du. Så Ismail Kamil tvekande inte att utnyttja sin maktställning och smita före i kön för att få influensavaccinering. Han är ju en sådan viktig person. Han tog gräddfilen till vaccinering tillsammans med ett antal andra trynen i Uppsalas kommunala elit. Så här kommenterade Ismail Kamil att han fick gå före vaccineringskön, om man får tro Dagens Nyheter:

"Som landstingsråd med ansvar för flera miljarder kronor anser jag att jag tillhör en prioriterad grupp. Jag har dessutom små barn".

Ismael Kamils och hans politiska kamraters beteende är typiskt för ett samhälle som befinner sig på gränsen till moraliskt sammanbrott. Eller för personer som saknar egen etisk kompass. Ismael Kamil och den politiska eliten i Uppsala har i offentlighetens krassa ljus avslöjats med byxorna nere vid fotknölarna. Det är den här typen av människor som likt några av passagerarna på det sjunkande Titanic knuffade undan kvinnor och barn för att själva få plats i livbåtarna. I den sjunkande moralens Uppsala gäller det att först och främst rädda sig själv. Om det skulle ske på andra människors bekostnad så är det beklagligt, men ens egen plats i livbåten är ju så mycket viktigare. Man är ju en sådan viktig person.

På Titanic blev flera av de som försökte tränga sig före summariskt nedskjutna av skeppets officerare. Den sortens ståndrätt är kanske ännu inte nödvändig i Sverige, men man önskar att Uppsalas väljare har långt minne. Och att dessa personer blir strukna i 2010 års val. Om det finns någon rättvisa i världen borde deras tid med trynena i mattråget vara slut efter det här.

Att just en person som Ismael Kamil skulle figurera i den här solkiga historien är tragiskt, men knappast att förvåna. Men det är inte heller helt och hållet hans eget fel. Kamils hemland Syrien är ett av de mest korrupta i världen, genomsyrat av klanförmåner, svågerpolitik och dolda förmåner för eliten. Det vore nog för mycket att begära att Kamil, trots att han bott i Sverige i 33 år, helt skulle kunna frigöra sig från de generationer av korruption och klanmentalitet som färgat hans världsbild. I synnerhet som det var i Syrien han skolades politiskt. Däremot borde Folkpartiet i Uppsala ha vetat bättre än att låta en person av den här kalibern få en både ansvarsfull och välbetald post.

Martin Peterson, som är biträdande professor på Eindhoven University of Technology, sektionen för filosofi och etik, säger så här om Ismael Kamils och hans elitkamraters tilltag (enligt Aftonbladet):

"Det här strider mot den av riksdagen beslutade människovärdeprincipen - att alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället. Det är inte acceptabelt att vissa grupper prioriteras före andra. Bara för att man ingår i en landstingsstyrelse och sysslar med administration ska man inte få gå före i en vaccinationskö, det sänder helt fel signaler till medborgarna som får intrycket att vissa är mer värda än andra."

Han har naturligtvis helt rätt. Men även om det sänder fel signaler, är det faktiskt bra att de signalerna kommer. Det är bra att vi blir medvetna om våra politiska förträdares solkiga moral och tvivelaktiga etik före det stundande valet. Nu är det bara för någon rättskaffens människa i Uppsala att begära ut namnen på de politiker som fått åka gräddfil och hålla dem ansvariga i september 2010.

Källor:

Politiker fick förtur till vaccin

"Fel att låta politiker gå före"

Landstingspolitiker smet före i kön

"Politikerna borde skämmas för sitt egoistiska beteende"

Ismael Kamils sida på Folkpartiets webb

Historia om hämndlysten talibanhövding gav

uppehållstillstånd och livstids försörjning.

En afghansk kvinna ansökte om uppehållstillstånd (och däremed livstids arbetsfri försörjning) genom att berätta en fantasifull historia om hur hon blev kidnappad och hållen som hushålls- och (förmodligen) sexslav av en talibanhövding.

Efter fem månader i fångenskap påstår hon sig ha flytt åter till sin pappas affär som låg inom gångavstånd från hövdingens hus. Detta ska ha skett 2001. 2003 påstår sig kvinnan ha gift sig med en annan man. 2007 ska talibanhövdingen ha besökt kvinnans föräldrar, stulit ett foto av kvinnan och uttalat hot mot henne. Inför Migrationsverket hävdade kvinnan att talibanhövdingen skulle hämnas på henne om hon tvingades återvända till sitt hemland och sin familj. Hon menar att hon inte heller kan resa till någon annan ort i Afghanistan eftersom talibanhövdingen kan hitta henne överallt med hjälp av fotografiet. Kvinnan fick avslag av Migrationsverket och överklagade till Migrationsdomstolen i Göteborg. Migrationsdomstolen trodde på kvinnans historia och beviljade permanent uppehållstillstånd och därmed följande livstids gratis försörjning. Nu till varför jag tror kvinnan ljuger och varför Migrationsdomstolen helt uppenbart består av en samling tragiska figurer:

1. Det är inte troligt att kvinnan kunde ha hållits som slav i ett hus inom gångavstånd från sitt eget hem utan att någon i familjen gjort något för att befria henne.

2. Det är inte troligt att en afghansk man skulle gifta sig med en kvinna som inte kan bevisa att hon är oskuld eller som i fem månader hållits fången och troligen sexuellt utnyttjats.

3. Det är inte troligt att talibanhövdingen skulle ha väntat hela sex år efter det att kvinnan rymt med att kräva henne tillbaka.

4. Det är inte troligt att talibanhövdingen fortfarande efter åtta år skulle vara ute efter att hämnas.

5. Det är inte troligt att någon skulle kunna identifiera kvinnan med hjälp av ett fotografi eftersom afghanska kvinnor utan att väcka uppseende kan vara klädda så att de omöjligen kan identifieras. Se bild ovan.

Historien skulle däremot kunna utgöra stommen till en hjärteknipande roman i genren tant-snusk. Kidnappning, våldtäkt, flykt, giftermål, nytt liv, hot mot föräldrar och släkt, flykt igen... Ledamöterna i Migrationsdomstolarna borde i sitt ämbete däremot använda hjärnan istället för tårkanalerna. De är tillsatta för att göra en opartisk bedömning, inte för att falla pladask för varje snyfthistoria som presenteras. De kan läsa shejkromaner eller "Vita Serien" på sin fritid. Man måste inse att det afghanska paret bokstavligen har allt att vinna på att få PUT i Sverige eftersom det sannolikt innebär livstids arbetsfri skattefinansierad försörjning på en levnadsnivå som i praktiken är omöjlig att uppnå i Afghanistan. Men domstolen valde att gråta istället för att tänka, så nu har vi ytterligare två munnar att mätta. Snart blir det säkert också åtskilliga fler, eftersom de med hjälp av bestämmelserna om anhöriginvandring kan få hit både hennes och hans familjer. Det betyder ytterligare några tiotals personer för oss att försörja. Sverige är fantastiskt.

Länk

Politisk dom i Finland - yttrandefriheten

dömdes till böter.

Tingsrätten i Helsingfors dömde nyligen i ett Kafka-artat utslag av politisk korrekthet kommunalpolitikern Jussi Halla-aho till EUR 330:- (ca SEK 3.300:-) i böter och till att ändra texten i sin blogg. Tingsrätten hittade en sällan använd paragraf om ”brott mot trosfrid”, och kunde därmed döma Halla-aho utan att behöva ta ställning till åtalet om "hets mot folkgrupp".

De uttalanden åtalet gällde var dels en undran om somalier har en genetisk benägenhet att ägna sig åt rån och leva gott på bidrag betalda av skattebetalarna. Det senare var polemik mot en ledarartikel i en finsk tidning där man framfört att finländare har en ”nationell, och möjligen genetisk benägenhet” att begå våldsbrott. Domstolen fann att Halla-ahos uttalande om somalierna måste ses som ett sätt påvisa att invandrade minoritetsgrupper i Finland åtnjuter ett bättre officiellt skydd än den finska majoriteten och ogillade därför åtalspunkten gällande hets mot folkgrupp.

Islam förespråkar pedofili.

Det andra uttalandet var ett påstående på Halla-ahos blogg om att islam är en religion som sanktionerar pedofili, eftersom islams profet Mohammed var pedofil. Tingsrätten ansåg inte att Jussi Halla-aho bara, som han själv hävdade, följt en logisk tankekedja om att Mohammed var pedofil eftersom han både gifte sig med, och senare sexuellt utnyttjade, en flicka på nio år. Domstolen ansåg att Jussi Halla-ahos argumentation inte var ärlig, även om den till synes var logisk. Domstolen slog också fast att logik inte är av betydelse i religiösa frågor, vilket i sig är uppseendeväckande politiskt korrekt till islams fördel. Jussi Halla-aho fälldes för brott mot trosfriden.

Krav på lagändring.

Jussi Halla-aho är ledamot för partiet Sannfinländarna i Helsingfors stadsfullmäktige och avser att överklaga domen. Domen har också givit upphov till krav på ändringar av den finska staffbalken och på att paragrafen om ”brott mot trosfrid” ska tas bort. Det är Fritänkarna, Finlands motsvarighet till Humanisterna, som ställt kravet att paragrafen om ”brott mot trosfrid” ska tas bort ur den finska straffbalken. ”Trossatser ska inte skyddas med paragrafer”, skriver förbundet i ett uttalande. Sannfinländarnas partiordförande Timo Soini säger att inga ändringar av partiets listor är aktuella förrän slutgiltig dom föreligger.

Halla-aho hade rätt.

Jag anser att Halla-aho hade rätt i båda uttalandena. Det är fullt logiskt att dra slutsatsen att islam sanktionerar och förespråkar pedofili eftersom islams profet helt klart var pedofil enligt dagens sätt att se saken, att pedofili sanktioneras både i koranen och av ledande företrädare för islam, och att många anhängare av islam ännu i våra dagar praktiserar pedofili i stor skala.

Läs mer

Ännu lite mer

Och ett sista inlägg