09 augusti 2009

Invandrarpolis med kriminella kontakter.

Redan när polisledningen först började prata om att poliskåren behöver mer folk med invandrarbakgrund tyckte jag att det var oerhört korkat. Hur ska man kunna ha någon som helst aning om dessa polisers egentliga lojaliteter? Eller snarare, man kan nog vara tämligen säker på att deras lojalitet inte ligger hos Sverige. Utan hos den egna klanen. Precis som i deras hemländer.

I Sverige har vi länge kunnat ha förtroende för våra myndigheter, inräknat polisen. Ingen norrlänning har på århundraden behövt känna att han riskerar att bli illa behandlad bara för att polisen råkar vara skåning. Det där har vi lagt bakom oss, som en del i utvecklingen av ett civiliserat samhälle.

Nu är vi tack vare den stora invandringen från primitiva kulturer, främst i mellanöstern men också i Afrika, på väg att kastas några hundra år tillbaka i utvecklingen. Nu har vi turkiska, iranska, irakiska, somaliska, med flera tjänstemän och poliser. Folk som vi tar för givet att de ska vara opartiska, precis som de svenska tjänstemännen de ersätter varit. Men vi måste lära om, för så är det inte. Och så kan det heller inte vara. Dessa personer har ofta sitt primitiva klantänkande i ryggraden, vilket bevisas med all önskvärd tydlighet gång efter gång. Senast med mannen på Migrationsverket som skulle sälja PUT till en nyanländ afghan. Nu med polisen i Malmö som ertappats med att umgås med sina gangsta-broshor i Rosengård. Man kan ta Mustafa ur ghettot, men man kan sällan ta ghettot ur Mustafa.

Man ska inte sätta utlänningar med dunkla lojaliteter att utreda och bevilja uppehållstillstånd till andra utlänningar, kanske från samma klan eller släkt. Eller från en klan man är dödsfiende med. Man ska inte rekrytera ungdomar med oklara lojaliteter som poliser som ska hålla ordning på andra ungdomar, kanske från samma kvarter. Det säger sig självt att det spricker när dessa primitiva lojalitetssystem kommer i konflikt med vad som krävs i ett modernt civiliserat samhälle. Det är naturligt i deras utvecklingsfas att sätta familjen, gänget och klanen främst, nationen sist. Det är en överlevnadsstrategi i deras hemländer och det finns egentligen ingen anledning att tro eller begära att de ska agera annorlunda i Sverige. Även om de ska föreställa "poliser". Jag skulle vara mycket tveksam till att lita på att jag skulle få korrekt behandling av en turkisk eller somalisk polis. Oavsett om jag befinner mig i Somalia eller i Sverige.

Att sätta bocken till trädgårdsmästare har aldrig varit någon lysande idé.