Här är frågorna ingen vågar ställa.
Försvarsministern(!) besöker personligen de överlevande efter branden i Rinkeby. Stockholms stad ställer ut vidlyftiga löften om nya bostäder och möbler. Inte mindre än tre socialarbetare är specialkommenderade enbart för att ta hand om den numera rikskända pappan och de två sönerna.
Om en svensk kvinna och fem barn brunnit inne i en lägenhetsbrand skulle det nog ha orsakat rubriker i tidningarna. Men att det skulle föranleda ministerbesök är omöjligt att föreställa sig. Än mindre att kommunen skulle skicka ut hela tre tjänstemän bara för att ta hand om de tre överlevande i familjen. Dessutom skulle det vid det här laget, tre dagar efter branden, ha kommit upp frågor som i det aktuella fallet nog tyvärr är politiskt omöjliga att ställa i pressen. Familjen är ju från Somalia. Jag tänker ställa några av dem i alla fall, och den första är i mitt tycke den viktigaste:
Varför lämnades de fem barnen utan tillsyn?
Ur tillgängliga medierapporter kan man vaska fram lite information. Ingen av föräldrarna var hemma. Fyra små barn, varav en baby, lämnades ensamma hemma utan tillsyn. Det äldsta barnet i lägenheten var 16 år. De andra 12, 10, 7 och 9 (eller 6) månader. En 16-åring är alldeles för ung för att kunna reagera korrekt i en nödsituation och dessutom ta ansvar för fyra mindre barn.
Pappan, Yosef Mahmoud, var "ute med vänner" som det står i tidningarna. Eller som DN skriver efter att ha pratat med diverse vittnen. "Säkra är de i alla fall på att mannen i familjen ska ha varit borta under natten". Eller i Expressen "Det skulle bli en trevlig lördagskväll för familjen Mahmoud och Sunyore. Pappa Yosef Mahmoud, 40, gick tidigt på kvällen till torget i Rinkeby för att umgås med sina vänner." Eftersom vi vet att familjen kommer från Somalia betyder detta gissningsvis att han satt och tuggade kat tillsammans med andra somaliska män. Missbruket av den narkotikaklassade växtdrogen kat är mycket utbrett bland somaliska män och Rinkeby är en av de mest drabbade platserna där kat i princip säljs helt öppet.
Även mamman, Hada Sunyore, 41, var "borta hos vänner". Det är inte troligt att även hon tuggade kat, eftersom katmissbruk bland kvinnor är sällsynt. Däremot satt hon sannolikt och drack te och skvallrade med väninnor. De två sönerna var heller inte hemma. Var dessa befann sig är oklart, en del uppgifter säger att de var med mamman, andra att de var med fadern och ytterligare andra att de var ute och "lekte". Vad som är uppenbart är att föräldrarna inte hade en aning om var sönerna var, eller vad de hade för sig. Strax innan branden roade sig "ungdomsgäng" med stenkastning, fönsterkrossning och anlagda bränder i närheten. Om den äldre sonen är i lämplig ålder för sådana aktiviteter är oklart, men den yngre är bara tre år och rimligtvis oskyldig. Kvar i lägenheten fanns alltså de fem flickorna, vilket är logiskt eftersom de enligt muslimsk tradition inte får sätta foten utanför dörren utan tillstånd från pappan.
Hur stor är en "enorm katastrof"?
Stadsdelsdirektören Olle Johnselius, som på besökte Rinkeby efter branden tillsammans med försvarsminister Sten Tolgfors, säger till DN: "Det här är ju en enorm katastrof." Här har stadsdelsdirektören radikalt sänkt gränsen för vad "enorm katastrof" innebär. Det är uppenbart att han har problem med proportionerna. Estonias förlisning med 800 döda var en katastrof. Sänkningen av kryssningsfartyget Wilhelm Gustloff utanför polska kusten vintern 1944 som kostade 8.000 människor livet, var en stor katastrof. Tsunamin i Sydostasien annandag jul 2004 med 225.000 döda var däremot en enorm katastrof. Sju döda somalier i Rinkeby är ingen katastrof. Möjligen en tråkig olyckshändelse.
Vad i denna händelse motiverar ett ministerbesök?
Försvarsminister Sten Tolgfors framförde sina kondoleanser till pappan. Tolgfors sa också enligt DN att han skulle göra vad han kunde för att hjälpa Yosef Mahmoud att få ta hit sin mamma från Somalia, så att han skulle kunna få hjälp med de två överlevande sönerna. När har det hänt att en svensk familj efter en brand fått kondoleansbesök av en minister? Aldrig vill jag påstå. Och dessutom har "löspluggen" Tolgfors nu lovat att vi ska importera ytterligare minst en somalier som ska ha försörjning på livstid.
Varför kommer det alltid anklagelser om rasism när somalier råkar ut för olyckor?
Som ett brev på posten kommer nu också den (i alla fall av oss) väntade kritiken och de lika förutsägbara anklagelserna om rasism. "Hur kunde det ta femton minuter för brandkåren att komma fram till lägenheten? Det ska bara ta tre minuter, säger en annan missnöjd man" enligt Dagens Nyheter. Vad han har fått detta ifrån är oklart. Inte ens Kungliga Slottet lär få brandkår på plats inom tre minuter.
Larmet kom klockan 22:15 på lördagskvällen. Enligt räddningstjänstens minutloggar tog det max tretton minuter för tre stationer att anlända till platsen för branden. Då var den första där betydligt snabbare. För lång tid, menar en del av somalierna, medan andra som vanligt muttrar om rasism och säger att brandmännen väntade med att köra fram. Att räddningstjänsten skulle ha väntat med att ta itu med branden och påbörja arbetet med att rädda liv, tillbakavisar den ansvarige räddningledaren helt. "På grund av att vi tidigare mötts av stenkastning i området händer det att vi avvaktar med att gå in om det till exempel gäller en brand i en papperskorg. Men vi avvaktar aldrig om det är liv i fara," säger han.
Aftonbladet, av alla blaskor, påstår sig i laglig hastighet ha provkört den 4,2 kilometer långa sträckan mellan brandstationen i Kista och den branddrabbade lägenheten på Kuddbyvägen 12. Det tog 6 minuter och 27 sekunder. Lägger man till tid för att larmet från SOS ska nå räddningstjänsten och den tid det tar för brandmännen att sätta sig i sina bilar bör utryckningen gått att genomföra på cirka 9 minuter.
