Om maktvacuum och Sveriges roll i världen.

Piratverksamhet är historiskt sett intimt förknippat med områden som ligger utanför någon makts eller lands kontroll. Den klassiska piratverksamheten i Västindien var en frukt av att varken Storbritannien, Spanien eller Portugal har tillräckligt makt i området för att kontrollera öar och sjöleder. Det nyfödda USA hade heller ingen sjömakt att tala om.

Piratverksamheten i Somalia har sin grund i att det inte finns något land eller makt i området som har kontroll. Somalia är en härdsmälta som land, liksom Jemen, Kenya och Etiopien. Inget av dessa länder kan hävda sitt eget sjöterritorium, än mindre skydda sjöleder på internationellt vatten. Att sedan Somalia och de andra länderna i regionen inte har ett fungerande civilsamhälle gör naturligtvis också sitt till att folk söker sig till okonventionella inkomstkällor.

Ett Sverige som i princip står utan försvar, både till lands och till sjöss, kan precis som Somalia inte hävda sitt sjöterritorium. (Ett både sorgligt och på samma gång lustigt faktum är att en stor del av den svenska marinen befinner sig just i Jemen för att bekämpa somaliska pirater.) Det är nästan en naturlag att piratverksamhet då uppstår. Pirater och andra kriminella utnyttjar de maktvacuum som uppstår och baserar självklart sin verksamhet på de platser där det finns minst risk för upptäckt och bekämpning.

Ett annat exempel är det beryktade bostadsområdet Rosengård, som i princip blivit en muslimsk enklav och ett “no-go”-område för svenskar och andra vita människor. Den svenska regeringen har endast med dygnet-runt-närvaro av ett femtiotal poliser kunnat hålla någorlunda lugnt i området. Sverige har i princip inte kontroll över delar av sitt territorium, vilket är ytterligare ett exempel på att makt-vacuum inte består. Om en makt lämnar ett vacuum kommer en annan makt att ockupera detta vacuum. Det är en naturlag.

Efter branden i Rinkeby.

Här är frågorna ingen vågar ställa.

Försvarsministern(!) besöker personligen de överlevande efter branden i Rinkeby. Stockholms stad ställer ut vidlyftiga löften om nya bostäder och möbler. Inte mindre än tre socialarbetare är specialkommenderade enbart för att ta hand om den numera rikskända pappan och de två sönerna.

Om en svensk kvinna och fem barn brunnit inne i en lägenhetsbrand skulle det nog ha orsakat rubriker i tidningarna. Men att det skulle föranleda ministerbesök är omöjligt att föreställa sig. Än mindre att kommunen skulle skicka ut hela tre tjänstemän bara för att ta hand om de tre överlevande i familjen. Dessutom skulle det vid det här laget, tre dagar efter branden, ha kommit upp frågor som i det aktuella fallet nog tyvärr är politiskt omöjliga att ställa i pressen. Familjen är ju från Somalia. Jag tänker ställa några av dem i alla fall, och den första är i mitt tycke den viktigaste:

Varför lämnades de fem barnen utan tillsyn?

Ur tillgängliga medierapporter kan man vaska fram lite information. Ingen av föräldrarna var hemma. Fyra små barn, varav en baby, lämnades ensamma hemma utan tillsyn. Det äldsta barnet i lägenheten var 16 år. De andra 12, 10, 7 och 9 (eller 6) månader. En 16-åring är alldeles för ung för att kunna reagera korrekt i en nödsituation och dessutom ta ansvar för fyra mindre barn.

Pappan, Yosef Mahmoud, var "ute med vänner" som det står i tidningarna. Eller som DN skriver efter att ha pratat med diverse vittnen. "Säkra är de i alla fall på att mannen i familjen ska ha varit borta under natten". Eller i Expressen "Det skulle bli en trevlig lördagskväll för familjen Mahmoud och Sunyore. Pappa Yosef Mahmoud, 40, gick tidigt på kvällen till torget i Rinkeby för att umgås med sina vänner." Eftersom vi vet att familjen kommer från Somalia betyder detta gissningsvis att han satt och tuggade kat tillsammans med andra somaliska män. Missbruket av den narkotikaklassade växtdrogen kat är mycket utbrett bland somaliska män och Rinkeby är en av de mest drabbade platserna där kat i princip säljs helt öppet.

Även mamman, Hada Sunyore, 41, var "borta hos vänner". Det är inte troligt att även hon tuggade kat, eftersom katmissbruk bland kvinnor är sällsynt. Däremot satt hon sannolikt och drack te och skvallrade med väninnor. De två sönerna var heller inte hemma. Var dessa befann sig är oklart, en del uppgifter säger att de var med mamman, andra att de var med fadern och ytterligare andra att de var ute och "lekte". Vad som är uppenbart är att föräldrarna inte hade en aning om var sönerna var, eller vad de hade för sig. Strax innan branden roade sig "ungdomsgäng" med stenkastning, fönsterkrossning och anlagda bränder i närheten. Om den äldre sonen är i lämplig ålder för sådana aktiviteter är oklart, men den yngre är bara tre år och rimligtvis oskyldig. Kvar i lägenheten fanns alltså de fem flickorna, vilket är logiskt eftersom de enligt muslimsk tradition inte får sätta foten utanför dörren utan tillstånd från pappan.

Hur stor är en "enorm katastrof"?

Stadsdelsdirektören Olle Johnselius, som på besökte Rinkeby efter branden tillsammans med försvarsminister Sten Tolgfors, säger till DN: "Det här är ju en enorm katastrof." Här har stadsdelsdirektören radikalt sänkt gränsen för vad "enorm katastrof" innebär. Det är uppenbart att han har problem med proportionerna. Estonias förlisning med 800 döda var en katastrof. Sänkningen av kryssningsfartyget Wilhelm Gustloff utanför polska kusten vintern 1944 som kostade 8.000 människor livet, var en stor katastrof. Tsunamin i Sydostasien annandag jul 2004 med 225.000 döda var däremot en enorm katastrof. Sju döda somalier i Rinkeby är ingen katastrof. Möjligen en tråkig olyckshändelse.

Vad i denna händelse motiverar ett ministerbesök?

Försvarsminister Sten Tolgfors framförde sina kondoleanser till pappan. Tolgfors sa också enligt DN att han skulle göra vad han kunde för att hjälpa Yosef Mahmoud att få ta hit sin mamma från Somalia, så att han skulle kunna få hjälp med de två överlevande sönerna. När har det hänt att en svensk familj efter en brand fått kondoleansbesök av en minister? Aldrig vill jag påstå. Och dessutom har "löspluggen" Tolgfors nu lovat att vi ska importera ytterligare minst en somalier som ska ha försörjning på livstid.

Varför kommer det alltid anklagelser om rasism när somalier råkar ut för olyckor?

Som ett brev på posten kommer nu också den (i alla fall av oss) väntade kritiken och de lika förutsägbara anklagelserna om rasism. "Hur kunde det ta femton minuter för brandkåren att komma fram till lägenheten? Det ska bara ta tre minuter, säger en annan missnöjd man" enligt Dagens Nyheter. Vad han har fått detta ifrån är oklart. Inte ens Kungliga Slottet lär få brandkår på plats inom tre minuter.

Larmet kom klockan 22:15 på lördagskvällen. Enligt räddningstjänstens minutloggar tog det max tretton minuter för tre stationer att anlända till platsen för branden. Då var den första där betydligt snabbare. För lång tid, menar en del av somalierna, medan andra som vanligt muttrar om rasism och säger att brandmännen väntade med att köra fram. Att räddningstjänsten skulle ha väntat med att ta itu med branden och påbörja arbetet med att rädda liv, tillbakavisar den ansvarige räddningledaren helt. "På grund av att vi tidigare mötts av stenkastning i området händer det att vi avvaktar med att gå in om det till exempel gäller en brand i en papperskorg. Men vi avvaktar aldrig om det är liv i fara," säger han.

Aftonbladet, av alla blaskor, påstår sig i laglig hastighet ha provkört den 4,2 kilometer långa sträckan mellan brandstationen i Kista och den branddrabbade lägenheten på Kuddbyvägen 12. Det tog 6 minuter och 27 sekunder. Lägger man till tid för att larmet från SOS ska nå räddningstjänsten och den tid det tar för brandmännen att sätta sig i sina bilar bör utryckningen gått att genomföra på cirka 9 minuter.

Danskarna är inte ensamma.

Resten av världen kan också teckna.

Anti-islamiska teckningar är inte bara något som danska tecknare roar sig (och oss andra) med. Snarare är genren numera spridd över hela världen. Förmodligen har antalet muslimkritiska blivit fler som en följd av den islamiska ilskan över de danska teckningarna. De var faktiskt tämligen oskyldiga, men muslimer världen över har tydligt visat att de inte har någon humor vilket förresten är helt i linje med mullornas dekret. Men vi säger som vi brukar:

Fuck you if you can't take a joke!

Om papperslösa och gömda migranter.

Moderaternas talesman i migrationsfrågor, Gunnar Axén, skriver på sin blogg om definitionen av "papperslösa" och "gömda" migranter.

“Gömda” är enligt Gunnar Axén personer som visserligen har sökt asyl i Sverige, men som inte befunnits ha flyktingsskäl, skyddsbehov på annan grund eller som inte omfattas av synnerligen ömmande omständigheter och därför inte fått uppehållstillstånd, men trots detta stannat kvar i landet och därmed vägrat att följa svensk lag.

"Papperslösa” är enligt samme Axén personer som kommit till Sverige utan att söka asyl, uppehållstillstånd eller på något annat sätt gett sig till känna för några myndigheter. De har således inte rätt att vistas i Sverige.

När jag läser det här, kommer jag återigen att tänka på skillnaden mellan dessa "gömda" eller "papperslösa" och de migranter som faktiskt fått uppehållstillstånd, med allt vad det innebär av dagpenning, försörjningsstöd, bostad, barnbidrag, betalda lektioner i svenska och alla andra förmåner vi öser över dem. Det talas ju från PK-håll ofta om hur dessa migranter ska rädda vårt land från avgrunden, bli våra framtida pensionsinbetalare och så vidare.

Det slår mig att det inte är de papperslösa eller gömda som är problemet här. De betalar visserligen ingen skatt (utom moms) men de papperslösa får heller inga bidrag, ingen dagpenning, de får lära sig svenska själva om de behöver dessa kunskaper, de får skaffa sig bostad, arbete och allt annat de behöver på egen hand eller med hjälp av släkt och vänner. De papperslösa har också, i alla fall hittills, fått bekosta sin sjukvård själva.

Det är de legala som kostar pengar och som utarmar vår nationella ekonomi till den punkt att vi knappt har råd med skolor, äldrevård, sjukvård, försvar, polis, mm. Det är de legala som inte har egen försörjning (och som inte heller betalar skatt) som vi borde repatriera. Låt de papperslösa vara. De försörjer sig själva.

Islam och Hitler.

Islam och Nazismen har samröre sedan långt tillbaka i tiden. Redan i början av fyrtiotalet sökte till exempel Stormuftin av Jerusalem, Haj Amin al-Husseini - på den tiden den högste företrädaren för de palestinska muslimerna - samarbete med Hitler och det nazistiska Tyskland.

Stormuftin sökte Hitlers och nazistpartiets stöd i kampen mot den brittiska överhögheten i palestina, men inte minst i kampen för att göra palestina judefritt. I ett protokoll från Stormuftins möte med Hitler nämns att det nazistiska Tyskland ska bistå Stormuftin med resurser - trupp och materiel - efter den nazistiska slutsegern för att slutgiltigt radera ut den sista resten av judar i mellanöstern. Stormuftin fick av den nazistiska regimen en villa i Berlin till sitt kvarter tillsammans med ett generöst penningbidrag. I gengäld reste Stormuftin till Balkan där han hjälpte till att rekrytera tre SS-divisioner bland muslimska bosnier. Dessa fick knappast tillfälle till någon reell stridskontakt, men en av dem - SS-Handschar - hann i alla fall med att begå krigsförbrytelser i Frankrike strax före den tyska kapitulationen. Det cirkulerar uppgifter om att bland de trupper som anföll den nyfödda israeliska staten 1948 fanns män som återigen var klädda i sina SS-uniformer och beväpnade med de vapen de fått ut av Wehrmacht. Här är i alla fall ett kort reportage om kopplingen mellan islam och nazismen:

Är islamofobi rasism?

Stina Dabrowski ställde frågan i inledningen av ett debattprogram om islamofobi i TV början av mars 2008.

Hon gav själv det politiskt korrekta svaret:

- "Ja, naturligtvis!"

Men Stina har fel.

Till att börja med är islam inte en ras. Neger är en ras, kaukasier, mongol, indian, mfl är raser. Islam är en politisk ideologi nödtorftigt skyld med en tunn slöja av religiösa tecken. Islam har anhängare ur alla världens raser. Det säger sig alltså självt rent logiskt och språkligt att det som av PK-media och debattörer kallas islamofobi och jämställs med rasism - dvs en kritisk hållning gentemot islam - inte kan vara rasism.

Ytligt sett obefogad skräck.

En "fobi" är en medicinsk klinisk beteckning för en människas ur andra människors synpunkt sett "obefogade" rädsla för något. Det kan egentligen vara vad som helst, men vanligt är skräck för ormar, spindlar, vatten, katter, för att vara instängd, för höga höjder, för att flyga eller för främlingar i största allmänhet. Fobier kan verka irrationella för människor som inte delar fobin i fråga, men för de drabbade är obehaget högst verkligt. Gemensamt för människor som lider av fobier är att de inte valt sin fobi frivilligt, och att de gärna skulle vara fria från den. Att beskylla människor som har en fobi för att vara rasister är ovärdigt, och ett kränkande påhopp på människor som lider av ett sjukdomstillstånd.

Fobier är utifrån sett inte rationella, men det kan finnas något nedärvt i våra gener som får oss att känna oro eller skräck när vi konfronteras med något vi upplever som farligt. Araknofobi (skräck för spindlar) kan till exempel vara högst rationellt för människans överlevnad i miljöer där det finns gott om giftiga spindlar. Det samma är fallet med skräck för ormar och andra djur som i vissa miljöer är livsfarliga.

Islamofobi är inte svår att förstå.

Att en skräck för islam, och det denna till religion nödtorftigt förklädda nazistiska ideologi för med sig, kan uppstå hos människor är inte så konstigt. Islam är till exempel den enda ideologi vi vet om där ledande företrädare öppet uppmuntrar till mord på människor av andra åskådningar. Listan kan göras mycket längre, men det är knappast nödvändigt. Vår slutsats är att det som kallas islamofobi - och därmed får en sjukdomsdiagnos - inte är annat än ett utslag av självbevarelsedrift. Islam är idag det största enskilda hotet mot liv, yttrandefrihet, demokrati och vårt sätt att leva. Det är inte konstigt att människor blir rädda, när muslimer över hela världen gång efter annan visar sig vara mördare, och mullor och imamer ständigt hetsar sitt folk till heligt krig - jihad - mot oss andra. Det är snarare helt logiskt. Och mycket klokt.

* Beträffande judendomen sammanfaller religonen nästan hundraprocentigt med en definierad ras, judarna, så i det fallet skulle judeofobi (eller vad man ska kalla det) kunna betraktas som likställt med rasism. Det som kallas antisemitism kan betraktas som rasism, eftersom denna inställning vänder sig uteslutande mot rasen och i stort sett bortser från den judiska religionen. Antisemiter på vänsterkanten brukar ofta försöka dölja sitt judehat bakom täckmanteln antizionism, eftersom Zionismen är en judisk politisk rörelse och alltså fullt politiskt korrekt att hata.

Välkommen till Verkligheten.

En nation där myndigheter och massmedia presenterar en officiell "sanning" som medborgarna enkelt kan avslöja som lögn är en nation i kris. En nation där medborgarna upplever att ansvariga politiker och massmedia ljuger om reella problem och sopar missförhållanden under mattan är farligt nära moralisk bankrutt. En sådan nation var den tidigare Sovjetunionen.

En sådan nation är dagens Sverige.

I det forna Sovjetunionen fanns djupa klyftor mellan de officiella sanningarna och den bistra verkligheten på snart sagt alla samhällets områden. Det kunde vilken medborgare som helst konstatera genom att gå till jobbet, handla matvaror eller försöka få värmen i sin lägenhet reparerad. Enligt den officiella sovjetiska sanningen fungerade allt på bästa sätt i arbetarnas paradis. I verkligheten var det bara tillverkningen av vodka och stridsvagnar som fungerade något så när felfritt.

Invandringens officiella respektive verkliga sida.
I Sverige hittar man den stora klyftan mellan den officiella "sanningen" och den av medborgarna upplevda verkligheten i hanteringen av invandringsproblemet. Jo, invandringen är faktiskt ett problem - i verkligheten det allvarligaste som Sverige som nation ställts inför sedan vi förlorade den östra rikshalvan till Ryssland 1809. Det handlar dessutom nästan undantagslöst om den muslimska invandringen och det handlar till syvende og sidst om Sveriges överlevnad som nation. Och det allvarligaste är att den politiska eliten och media vägrar att inse att det finns reella problem som måste lösas, i synnerhet hanteringen av migranter från länder utanför Europa.

Enligt den officiella "sanningen" integreras migranter väl i vårt samhälle; de får arbete och utgör en värdefull tillgång för nationen. I verkligheten gäller detta i stort sett enbart invandrare från kulturnära områden; från Norden, Europa, Amerika och Fjärran Östern. I övrigt fungerar i princip ingenting. Muslimska migranter integreras praktiskt taget inte alls, det ser mullor och imamer till.

I verkligheten trängs socialbidragsberoende migrantfamiljer i allt mer avskärmade ghetton som Rosengård, Ronna, Hammarkullen, Landskrona och många, många fler. I verkligheten växer migranternas barn i andra (och snart tredje) generationen upp utan nämnvärda språkkunskaper, varken i svenska eller sitt eget språk. De har inte begripit särskilt mycket av skolan, och de har litet hopp om att någonsin kunna få ett arbete som betalar sig bättre än socialbidraget eller gängkriminalitet. För var i dagens högteknologiska kunskapssamhälle ska det finnas plats för unga analfabeter med djupa mindervärdeskomplex och dålig impulskontroll, unga som aldrig fått lära sig umgås med andra än sina jämnåriga?

Läsa mellan raderna.
Att det förhåller sig på det här viset kan vem som helst konstatera om man, likt de med tiden ytterst listiga forna sovjetmedborgarna, lärt sig konsten att läsa mellan raderna i den korrupta och partikontrollerade pressen. Eller som befunnit sig ute i den djupt tragiska verkligheten på platser som drabbats av stor migration, som till exempel Malmö, Landskrona, Göteborg, Södertälje, Stockholm eller snart sagt varenda ort i landet som lockats att skapa migrantförläggningar med löften om statliga bidrag.

En annan källa till sann information är de samtal som förs man och man emellan, där självupplevda händelser och erfarenheter förs vidare till pålitliga personer med alla relevanta detaljer. Likheten med den sovjetiska muntliga traditionen och de lika hemliga som mödosamt handkopierade nyhetsbrev,samizdat, som cirkulerade underjordiskt i Sovjetunionen är slående.

Men till skillnad från det forna Sovjet kan idag internet utgöra ytterligare en fristad där information om de verkliga förhållandena kan exponeras och debatteras. Problemet här är ofta bristande dokumentation tillsammans med den ofta mycket låga nivån på diskussionerna.

Problemen sopas under mattan.
I likhet med vad som skedde i det forna Sovjetunionen, sopas problemen under mattan av de ansvariga myndigheterna och de folkliga företrädare som vi trott skulle ta tillvara våra intressen. Man vill helt enkelt inte låtsas om att det finns några som helst problem med migrationen. För de berörda myndigheternas del är anledningen förståelig, eftersom de blivit beroende av migrantindustrin för sin blotta existens. I USA talade president Eisenhower om det "militär-industriella komplexet" som ett farligt maktcentrum och ett potentiellt hot mot demokratin. I Sverige kan vi med fog tala om ett "migrant-industriellt komplex" av myndigheter, institutioner och privatpersoner som blivit beroende av det strida penningflödet inom migrantbranschen.

För våra folkvaldes del finns inga sådana ursäkter. Kanske vet man innerst inne att politiken gått över styr, kanske diskuteras det i hemliga möten, men ingen vågar offentligt yttra sig om problemet, än mindre tag tag i det. Kanske saknar man idéer till möjliga utvägar. Kanske har man givit upp. I vilket fall lär folkets dom över dessa att bli hård.

Massmedia går fot.
Massmedia går lydigt vid fot och skyggar från att rapportera om händelser som skulle störa den officiella sanningen, eller döljer aktivt fakta så att de verkliga förhållandena inte blir uppenbara om man inte tränat på Orwellskt dubbelspråk. Bilder på afrikanska brottslingar vitpixlas, och kriminella migranter kallas "svenskar" i de media som vi en gång litade på. Inte kunde vi i vår vildaste fantasi tro att tiotals eller hundratals svenskar skulle låta sig rekryteras till krigstjänst i Somalia likt dem som en gång lät sig lockas av Hitlers Waffen-SS till tjänst på östfronten. Men till skillnad från de svenska frivilliga i Waffen-SS är de Somalia-frivilliga naturligtvis inte svenskar utan somalier som fått asyl och försörjning i Sverige. I dag får vi gå till utländska media för att få reda på verkligheten om dessa "svenskar". Enstaka rapporter som speglar den sanna verkligheten utlöser också genast en storm av politiskt korrekt kritik och rapportören stigmatiseras snabbt som ondskefull rasist och "islamofob".

Ingen lösning utan verklig sanning.
Problemet med migranterna, och i synnerhet med de muslimska migranterna, kan inte komma en millimeter närmare en lösning så länge våra ansvariga företrädare inte vågar erkänna att det faktiskt finns ett problem. Precis som alkoholisten måste våra politiker tvingas till sjukdomsinsikt innan man kan börja resan mot ett bättre liv. Så länge detta inte sker, och så länge massmedia fortsätter att gå i maktens ledband, är vår enda källa till verklig information den vi förmedlar till varandra. Låt oss därför strunta i de politiskt korrekta medierna och istället förmedla verklighetens bistra budskap man och man emellan. Sanningen ska segra.

Välkommen till Verkligheten.

Detta är en test

Detta är en test